En milstolpe

Hade en mysig eftermiddag på namngivningskalas i lördags. Sötaste Lionel! Efter att ha skjutsat Henke och Amir ner till stan för middag och reunion med Jonsered landade jag hemma i soffan på kvällen - jag, filten och Bridget på TV. Lugnt & skönt och precis vad jag behövde.

Söndagen bjöd på stökigt väder, en ovanligt trött H, combat (träning två dagar i rad - äntligen!), storhandling och Homeland (läs: nu är vi också fast).
----------------------------------------------------------
Nu till dagens nyhet. Idag har bästa mamma fått komma hem på permission från sjukhuset, och i natt sover hon bredvid finaste, trygga pappa i Skällåkra. En liten milstolpe♥♥♥.

Helg!

Jag & H möttes upp efter jobbet för fika, presentfix & lite annan shopping igår. Fredagsmys på stan kan man säg! ♥

Dagens träning blev spinning då pumpen var fullbokad. Men jag blir inte klok på Les Mills pass RPM. Bra träning & schysst musik, men hur kan de mixa låtar där det är meningen att man ska ligga "precis under tempo" (läs: i otakt). Varför inte göra låtarna i rätt takt, som i alla andra pass? ;)

Idag blir det namngivningskalas för söta Lionel, dags att fixa iordning sig!

Strategi & kärlekstelepati

Jag har en kollega som precis fått veta att hon är sjuk, eller som hon själv beskriver det "ja, de har hittat malign aktivitet i buken". Hon har varit på jobbet, varje dag, ända sen beskedet. Trots förmaningar och vädjan från läkare om sjukskrivning. Hon är galen tänkte jag lite snabbt, efter att ha pratat med henne en stund i förrgår. Galen eller fullständigt chockad. För vem skulle väl orka bry sig om utredning eller utvecklingsfrågor över huvud taget i det läget? Eller jobb what so ever? Det behövs väl åtminstone en liten, liten paus?

Men jag kommer av mig i min tanke. För det som verkar logiskt för mig är naturligtvis helt annorlunda för henne. Det finns ingen självklar strategi, inget rätt eller fel, ingen steg-för-steg - en handbok i hur att reagera om du blir sjuk/lämnad/drabbad. Strategierna får skrivas efter hand, och inte av någon annan än den som berörs. Rätten att bestämma själv. Måste. Finnas.

Utan att på något sätt likna våra situationer med varann, har jag funderat lite på hur olika vi är, vi människor och hur vi reagerar på olika besked. Hur jag fullständigt dränerats i början av veckan på olika sätt. Tänka positivt, hålla modet uppe och lägga energin på rätt saker. Det är tamejfan inte det lättaste. Inte ens med allt stöd i världen av omgivningen.

Så då får det bli lite som det blir. Så byggs man upp igen. Genom strategi - sänka kraven, sänka tempot, prioritera, välja bort. Be om hjälp på jobbet. Att visa sig svag ibland är modigt tänker jag.

Det är inte bara av strategi man byggs upp. Det är också av sms, tankar, kramar, kärlekstelepati och allt annat uppmuntrande som kommit i min och vår väg de senaste veckorna. Jag är så tacksam. Vi är så tacksamma!

----------------------------------------------------------------------

Halvligger i soffan med datorn & H. Arsenal kör över West Ham. En rätt vanlig syn. Då menar jag främst fotbollen på TV och inte så mycket att Arsenal kör över det andra laget, även om H gärna skulle föredra att så var fallet ;)

Annorlunda!

Det är lite annorlunda saker och ting just nu. Allt rullar på. Fast inte som vanligt. Jag mötte upp pappa för en lunch på stan i Halmstad i måndags. Bara det liksom är annorlunda. Jättemysigt såklart, men jag hade önskat att pappa var just i Halmstad av någon annan anledning.

Mamma har flyttats till rehabiliteringen nu. Det känns skönt. Behandlingen fortsätter och så händer det mer om dagarna också. I fredags; 10.00 Logoped, 11.00 Sjukgymnastik, 13.00 Rörelsegympa. Å så besök utöver det. Då går dagarna fort tänker jag, och hoppas att mamma känner så också.♥

Jag vet, det kunde varit värre, men jag måste få önska ändå! Önska att symptomen kunde försvinna snabbt. Å ena sidan förstår jag mycket väl att det kan ta tid, å andra sidan inte, för varje gång jag är där vill jag innerst inne se en skymt av den där stora förbättringen.

Väntar på att la familia ska ramla in!♥ Eftersom den här lördagen inte riktigt blev som vi tänkt oss har vi styrt om planerna, åtminstone lite. Det sen länge planerade restaurangbesöket ersätts med hämtmat & mys på St Sigfrid innan Göteborgsoperan och Chess väntar på oss till kvällen. I know him so well... tralala. Kolla in Elaine Page & Barbara Dickson här. Mycket hårspray thosedays ;)

Family first ♥

Förra helgen hade jag tänkt att sätta mig ner för att sammanfatta ledigheten (det fanns ett liv efter magsjukan), en mysig nyårsafton i Björkäng, och hur det kändes att komma tillbaka till jobbet. Det hade nog också blivit några rader om en härlig middag á la "juldagen-goes-4 januari", och en fika på stan med fina Lisa.

Men så slog åskan ned. Ett telefonsamtal du aldrig någonsin vill ha, med besked du aldrig någonsin vill höra. Mamma är sjuk. Hon ligger på sjukhus. Det kan vara allvarligt. Min älskade, bästa, finaste mamma. Blodet fryser till is vid blotta tanken. Veckan har varit ett enda sus av oro. Oro för mamma. Oro för pappa. Otydliga besked. Väntan på besked. Besök på sjukhus. Inte besök på sjukhus på grund av förkylning. Kramar, tårar, värme & kärlek. För mamma dagar i Varberg, Göteborg och Halmstad.

Med rätt diagnos och pågående behandling känns allt nu lite lugnare. Det är lättare att andas. Mycket lättare. En dag i taget så kommer allt bli bra. Det är möjligt att det kommer ta tid, men det får ta den tid det tar. Å vi är många som kommer finnas där, hela tiden, varje dag, i varje steg på vägen. Family first - vi älskar dig!♥

Hade jag nu kunnat lägga upp en bild hade det blivit den här. #Arkivbilder #Mammas 60-årsdag.

Sitter i soffan och slösurfar med mannen bredvid mig. Ikväll har thairestaurangen och pizzerian stått för maten, och vi har nyss sett Snabba cash II. Men herregud, SÅ dålig den var. Klarade han sig eller, Joel Kinnaman-stackarn? ;)