Det finns hopp

Kunde inte sova igår kväll. Tänkte på den familj som saknade sin lilla flicka hemma, och kände med dem från djupet av mitt hjärta. En mardröm av värsta sort. Det känns fantastiskt att börja dagen med att läsa nyheten om att hon hittats. Det finns hopp!

Tidigare igår kväll läste jag ett riktigt skräpinlägg om sjuka ideal via Aftonbladet. Det var skrivit av en känd vad-man-nu-ska-kalla henne, men säkert en förebild för många. Tyvärr! Gah... Men så finns det hopp. Goda krafter som kan påverka åt andra håll.

En gammal kollega beskrev det så bra:
Tänker på alla föreställningar som finns om hur man ska se ut, vara, leva. Så märkliga ideal. Så trånga mallar att trycka in sig i. Och jag tänkte på att många av oss låter de där föreställningarna styra tankarna, energin, känslorna, mötena – livet. Så jäkla onödigt.

Så här ser jag det: Ett hem ska inte se ut på ett visst sätt, det får gärna kännas bra. Ge en skön känsla, kännas eget, levande, tryggt. En kropp ska inte se ut på ett visst sätt, men den får gärna kännas bra. Kännas stark, rörlig eller vad man nu vill. Kännas livfull. Samma sak med vänner, kläder, jobb, what have you.

Följ länken och läs det här - karma när den är som bäst!

Tack Lise för lånet av dina kloka ord:)

--------------------------------------------
På väg till jobbet nu - härligt med fredag! Ikväll blir det träning på Friskvågen & sen kalas med töserna hos Carro. Supermys!