...

Tänk vad världen kan vara svår att förstå ibland. Så omänsklig och så ond. Igår hade vi en gemensam tyst minut på jobbet. Futtigt och otillräckligt säger en del, men ändå fint i det lilla och symboliskt viktigt tycker jag. 

Och förutom detta fruktansvärda (utan någon som helst vidare jämförelse) som hänt i helgen retade "höhöhö-kulturen" och "är-man-bara-man-och-cool-kommer-man-undan-med-vad-som-helst" gallfeber på mig på vägen till jobbet i fredags. Här och här finns sammanfattningar av det jag syftar på. Herregud alltså.