Att springa med älgar

Jag gick lite utanför min träningscomfortzone idag, och körde ett springa-i-grupp-pass-med-ett-annat-namn. Det var som väntat (i huvudsak) ett gäng som med lätthet springer milen några gånger i veckan (vi fick berätta lite hur mycket vi springer innan vi började). "Inte så mycket (inte så mycket lögn ändå), men tränar annat, som i och för sig inte brukar ha någonsomhelst betydelse när det kommer till löpning" tyckte jag sammanfattade min status bra. Uppvärmningen gick fint, 15 minuters lagom tempo liksom. Väl klara med det körde vi intervaller. 1 minut gånger 15 så fort vi kunde, med 20 sekunders vila. Nä, jag skojar inte. Gruppen älgade iväg som om vi skulle springa 100 meter, och jag var k l a r t sist i samtliga intervaller. Men det var ett trevligt (läs: uppmuntrande) gäng att träna med och nu ser jag redan fram emot nästa tisdag ;) Imorgon kommer jag inte kunna gå. Eventuellt inte borsta tänderna heller (läs: jag har lite att slipa på vad gäller löpteknik). Och med det säger vi godnatt från St Sigfrid.