Livet

Allies feber höll i sig veckan ut, och i torsdags kväll hade den flugit på Azalea också. Helgplanerna fick stå åt sidan och s jä l v k l a r t är det viktigaste att alla blir friska (men ändå tråkigt, och suck - varför planera?).

I fredags var det dags för Mariannes begravning. Det var sorgligt, det var fint och vi sjöng så bra vi bara kunde i den stunden. Marianne var en fena på att sy och sticka och har sytt upp allt från våra balklänningar till härliga stickade tröjor till barnen på senare år. Sis tackade för det i kyrkan och jag blev så glad att det blev sagt där - kanske fick vi inte berättat hur mycket det betytt för oss. Inte på länge iallafall. Kära moster, vi kommer sakna dig❤️