Jag tittar i kalendern och har svårt att ta in att det redan är december. Jag älskar den här tiden på året men alltså - hur kunde det bli advent så fort? Förra året var jag höggravid och i flyttartagen. 16 december har vi bott på Lundborgs i ett år. 12 januari kom Allie (efter en omtumlande graviditet men lyckligtvis en inte lika omtumlande ankomst). Älskade, älskade lillasyster. Magi❤️
Att få dela hela äventyret (förutom med kärleken) att vara föräldraledig igen med sin syster är inte bara helt obeskrivligt fint av miljoner skäl, utan också så otroligt skönt de där dagarna småbarnslivet gjort sig extra påmind. När sömnbristen, viljeutbrotten, tappade tålamod och frustrerande vardagsbestyr helt tagit över. När en pratat med någon men varit så disträ och splittrad att det inte gått att få fram fullständiga meningar. Eller när en börjat flumma ut i existentiella bottenlösa frågor kring livet á la varför-är-jag-just-jag (ni hör ju), eller fått börja andas i fyrkant för att tankar om vad som skulle kunna hända krupit under skinnet. När den enorma tacksamheten över allt liksom gått överstyr i rädsla (i avdelning onödigt - hur vore det med "tacksam, punkt"?). De dagarna.
Kära andra föräldraledighet, det har varit en ynnest. Imorgon går vi in i andra tredjedelen, den del när både jag och H ska vara halvtidshemma. Det vill säga jag träffas snart på ett kontor, hårt efterhandsnjutandes (googla det + hejhejvardag and you will know) av livet hemma.
Barn, om ni läser det här någon gång i framtiden - kärleken till er är större än allt, och resan med er det coolaste vi kommer uppleva. Till månen och tillbaka❤️
Världsklass! ❤️❤️❤️
SvaraRadera