Den tränger sig på ibland den där oron. För folkhälsan, ekonomin, samhället. Men mest för nära och kära. Försöker hålla katastroftankarna i schack, och det går ganska bra. Lite Agnes Wold och Anders Tegnell till förmiddagskaffet brukar råda bot ;)
Tycker att myndigheterna gör ett grymt jobb. Att saker ifrågasätts är helt i sin ordning - det får experterna att hålla sig på tå. Och en som ödmjukt gång på gång på gång talar om att det inte finns någon som säkert vet vad som är rätt och fel (när du förväntas vara den som vet bäst) går att lita på tänker jag.
I det stora - jag förstår verkligen allvaret. I det lilla - åh, vad jag längtar tills allt blir som vanligt igen, om än det kanske aldrig riktigt blir som förut.
Här hemma har vi varit sjuka på riktigt i någon vecka hela högen, men mest Allie som vi fick ta en vända till sjukhuset med. Det här var ganska tidigt i den här cirkusen, men vi karantäniserade hemma och vid havet både länge och väl.
Förra lördagen skulle det varit dop för Adele. Det blev inställt och framflyttat, och istället kom familjen Lopez och hängde med oss på Lundborgs♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar